När nyhetsflashen från Aftonbladet rasade in i mobilen på kvällen den 14 juli om attentatet på strandpromenaden i Nice så befann vi oss på svensk mark igen. Dock fanns min bror i Nice och det var några oroliga minuter innan vi fick tag på honom. Han befann sig då i vår lägenhet i Nice, på tryggt avstånd, men kom precis från strandpromenaden. Han hade varit där nere för att titta på nationaldagsfyrverkerierna och hörde då plötsligt konstiga ljud som han inte förstod vad det var. Därefter såg han springande folkmassor så han begav sig därifrån. Väl hemma i lägenheten hörde han om attentatet och resterande natten hördes sirener, ambulanser och polisbilar utanför på gatorna i Nice.
Vi har svårt att förstå vad som har hänt och lider förstås med de som drabbats. Det hela är ofattbart och mycket skrämmande.
Vår kvarterskrog Le Millésimes ägare berättade på sin Facebook-sida att de lämnar blod till sjukhuset för att stötta och vår känsla är att Nice-borna går samman till en stark gemenskap. Det är obegripligt att vårt paradis har drabbats på detta sätt.
Från vår gata i Nice 